”Jag vill möta människor och bli bemött som en människa.” : En kvalitativ studie om långtidsarbetslösas upplevelser i mötet med Arbetsförmedlingen och Arbetsmarknadsenheten.

I denna studie har vi fokuserat på långtidsarbetslösas berättelser och erfarenheter. Studiens syfte är att undersöka hur långtidsarbetslösa upplever interaktionen i mötet med Arbetsförmedlingen och Arbetsmarknadsenheten och vilka konsekvenser upplever de att mötet emotionellt får. Studien som genomförts är explorativ som innebär att vi vill få veta mer om individernas egna berättelser. Genom att besvara syftet har tre frågeställningar ställts upp: (1)I hur hög utsträckning omfamnas rollen som långtidsarbetslös i interaktionen med handläggare på Arbetsförmedlingen/Arbetsmarknadskonsulent? (2)Vilka emotioner skapar interaktionen för intervjupersonerna i mötet med handläggare på Arbetsförmedlingen och Arbetsmarknadskonsulenten?(3) Hur skiljer sig intervjupersonernas upplevelser i mötet med Arbetsförmedlingen och Arbetsmarknadsenheten? Metoden som använts är kvalitativ och 11 personer inom målgruppen har intervjuats. Den teoretiska referensram som använts är roller och emotioner. Ytterligare har även en jämförelse gjorts för att belysa eventuella skillnader gällande upplevelser i mötet med både handläggare på Arbetsförmedlingen och Arbetsmarknadskonsulenter. Resultatet som framkommit är relativt överensstämmande hos alla intervjupersoner som deltagit i studien. Intervjupersonerna uttrycker en missnöjdhet över ständiga byten av handläggare på Arbetsförmedlingen. Detta har tolkats av oss och benämns som den cyniska aktören i mötet. Intervjupersonerna önskar att det finns ett emotionellt utbyte och tillit mellan dem, handläggaren på Arbetsförmedlingen och Arbetsmarknadskonsulenten på Arbetsmarknadsenheten. Intervjupersonerna vill bli bemötta som människor och inte statistik, de upplever att handläggarna på Arbetsförmedlingen arbetar efter rutin och inte lyssnar och tror på dem i mötet. I mötet med Arbetsmarknadskonsulenterna upplever däremot intervjupersonerna att de blir bemötta som människor och det emotionella utbytet och tilliten finns i samspelet. På Arbetsmarknadsenheten sker inga ständiga byten av Arbetsmarknadskonsulenterna som det görs av handläggarna på Arbetsförmedlingen vilket resulterar i att en tillit har byggts upp i mötet och den ärliga aktören antas istället. Slutsatsen är att det är viktigt för individen att bli trodd och lyssnad på i mötet om inte detta sker så antas den cyniska aktören av deltagaren